mitt liv

Fredag och hans ungar kommer hit,phu tack o lov så jobbar jag hela helgen. Men han har nu förstått att jag inte tänker ta hand om hans ungar mer. Försökte i går att förklara för honom att om han från början hade lyssna på mig och hur det faktiskt är när dom är här, hur jag upplever allt och hur jag tycker det är med dom och hade tagit tag i det i ställe för att säga att jag bara gnäller så hade det kanske sätt anorlunda ut med att jag skulle fortsätta se efter dom. Men han vill inte se det så utan han tycker att jag ska ta det, han säger att rom byggdes inte på en natt heller, sant! men nu är det så att dom har ju varit här i snart ett år och det är precis lika ännu. Får man inte något stöd av pappan i fråga utan han annser att det enbart är gnäll så är det inte lätt för mig i det här fallet och få någon ordning på dom. Det var som för någon månad sedan, dom hade bara varit helt jävla vidriga hela lördagen, Dom hade åkt upp på rummen flera ggr och jag hade tjata skallen av mig på dom, när min sambo kommer hem talade jag om hur det varit i stället för att ta det med dom så åker han och köper godis till dom, när jag sa det till honom att tycker du dom gjort sig förtjänta av godis fick jag till svar det är ju lördag och då ska det vara godis. Blev man trött då eller? Eller när hans 11 åriga son sparkade efter vår hund och jag såg när han gjorde det ( min sambo var då hemma) jag sa åt killen och förväntade migdå att min sambo skulle agera som satt i soffan, men ike inte en reaktion från han. Om dom åtminstonde hade haft en mamma som hade haft alla skruvar på rätt ställe, så hade man kunnat agera på annat sätt med ungarna, men hon är ju inte klok på ett enda ställe. Hon har ju skrikit i telefon att jag inte har ett dugg med hennes barn ( då är det inte min sambos helt plötsligt) att göra. till dom säger hon att dom inte behöver lyssna på mig. Hon har försökt sätta dit mig för misshandel på älsta dottern när jag tog tag i henne då när hon bodde hos oss och höll på och rymde. Törs ju inte säga eller röra ungarna, och min sambo törs ju inte säga åt sin förra fru eftersom han är rädd för henne. Så nu annser min sambo att det är mitt fel att han inte kan ha sina barn, i stället för att antingen ha lyssnat från början som jag bett han om och agerat eller byta sina helger till sin fri helger och själv ta hand om och umgås med dom. Är så vansinigt trött på allt.
Men men så skall väl ett liv i hop med någon som har mer barn än man klarar av se ut.

Kram på er alla